När vi känner oss nere eller negativa får vi ofta höra att vi bör "tänka positivt". Vissa förespråkar s.k. positiva affirmationer där vi ska intala oss själva att "vi är fantastiska", "vi klarar det", "förtjänar lycka" m.m.
Givetvis är det mycket bättre att vara positiv än negativ. Men de ovan nämnda sätten gör oss inte positiva. Många som ägnar sig åt affirmationer av olika slag trycker ned sina negativa sidor och blir obalanserat "positiva", vilket är ett självbedrägeri som är rätt obehagligt att beskåda.
I grund och botten är vi människor negativa. Det finns studier som indikerar att vi merparten av våra tankar är negativa och repetitiva. Enligt National Science Foundation tänker vi upp till 60.000 tankar dagligen, varav 85 procent är negativa och 95 procent är desamma som vi tänkt dagen innan.
Vår sinnesvärld har alltså en betydande "mörk" sida. Man kan säga att det mänskliga sinnet är ett negativt och självcentrerat sinne. Ett accepterande av detta faktum är startpunkten till vägen för att kunna hitta ett i sanning positivt liv.
Vad betyder detta? Jo, om vi accepterar våra mörka sidor, våra negativa tankar och känslor, har vi möjlighet att göra något åt dem. Vi har då möjlighet att låta dem komma fram och släppa dem med meditation. Meditation är en process där vi blickar inåt och släpper det vi ser. För att kunna utföra introspektion måste vi våga se våra negativa sidor; det fungerar inte att förneka dem eller att försöka täcka över dem med positiva affirmationer.
I takt med att vi accepterar och släpper våra negativa tankar och känslor uppdagar sig inom oss något som man kan kalla för "sann positivitet". Den sanna positiviteten är acceptansens sinne. Vi har upptäckt vårt sanna sinne som legat gömt, täckt under alla lager av negativitet. Att hitta detta kan likställas med att finna marken under snön på våren. En orubblig ro inträder, där vi accepterar vad som sker utan dömande av bra eller dåligt. Det är en stor glädje att hitta denna plats inom sig själv och härifrån kan man inte undgå att vara positiv. Det faller sig naturligt och inte forcerat.
När vi börjar upptäcka denna skatt inom oss inser vi att det inte finns något värde i att försöka laborera med sina känslor, försöka vara positiv när man inte är det, ljuga för sig själv eller tvinga sig själv att forma en karaktär som inte är naturlig för en själv. Endast genom att kasta bort det som täcker vår sanna natur kan vi leva vårt naturliga uttryck som både är ro- och glädjefyllt.
Här är en liten video som belyser det ovan sagda på ett bra sätt.